Into the wall I run. Over and over again.

Jag var hos doktorn idag. En underbar kvinna som det gick fruktansvärt bra att prata med. Det blir uppföljningsbesök, det är jag säker på. Men nu kankse, kanske, jag vågar hoppas på att saker och ting kommer att gå i rätt riktning.

Jag har även tagit ett snack med min mentor, Britta. Så nu är hon instatt i situationen, och jag måste säga att det känns bra. Jag blottar inte mitt innersta för folk. Inte ens mina närmaste vänner i princip. Men Britta vet nu. Och jag tror att det känns bra. Det kommer nog att bli lättare nu då hon vet och förstår. Ja. Det är en bra sak. Hon ska få uppdateringar och så, så att hon vet hur det går.

Det känns bra att hon bryr sig.



Mamma är också nöjd över att jag har varit hos doktorn. Doktorn var nöjd över att jag gick till henne. Fia är nöjd över att jag gick till doktorn. Thomas är nöjd. Storebror min är nöjd. Ja, alla är nöjda.

Jag är nog nöjd jag också.


Vi hoppas på det bästa. Tummen upp.