I stand no chance at all

Please sleep my darling, sleep.

You cry for inspiration, never reaches ears on distant stars.

And every night our lonely planet slides across the universe, and I wont pretend I understand.

Please sleep my darling, sleep.

Your death by information wont disturbe the peace on distant stars.


___________________________________________________________________________


Jag gillar förändringar, absolut det gör jag. Men det skrämmer mig också. Saker som förändras är oförutsägbara, no doubt about it. Jag är inte så bra på att hantera förändringar även om dom är välkommna.


Jag ska grubbla lite nu. Och sakna, ja jag ska sakna några få utvalda.

I listen to you talk but talk is cheap

Ibland så undrar jag hur det blev så här. Varför saker utvecklade sig till den stora röra jag idag lever i.

Desperat försöker jag trassla mig ur detta spindelnät av omöjligheter likt en fågelunge som försöker lämna boet. Jag börjar i en ände och kommer aldrig till slutet, utan jag vandrar in på villovägar lika oförståeliga och skrämmande som början på tråden. Den splittras i avgreningar jag inte ens visste fanns.

Jag vill inte längre vara så här. Jag vill bli mig igen. Men det är så svårt. Hur ska jag veta vilka vägar jag bör följa, vilka röster i mitt huvud jag ska lyssna på?

Hur ska man veta?

Jag har alltid välkommnat misstag, sett varje gång jag valt fel som en villoväg som ledde in mig på något nytt i livet. Men någon jävla gång skulle det vara helt okej att välja rätt.

Jag kan inte

Jag tappar kontrollen, jag försöker verkligen. Schemalägga, skriva upp, planera, fixa ordna dona. Men jag kan inte.

Allt är kaos, jag är kaos. Jag försöker för alla andras skull att bli bättre. Men det går inte. Jag kan inte.

Jag måste.


Jag....Jag kan inte.


Nu ger jag upp.