Ibland så undrar jag hur det blev så här. Varför saker utvecklade sig till den stora röra jag idag lever i.
Desperat försöker jag trassla mig ur detta spindelnät av omöjligheter likt en fågelunge som försöker lämna boet. Jag börjar i en ände och kommer aldrig till slutet, utan jag vandrar in på villovägar lika oförståeliga och skrämmande som början på tråden. Den splittras i avgreningar jag inte ens visste fanns.
Jag vill inte längre vara så här. Jag vill bli mig igen. Men det är så svårt. Hur ska jag veta vilka vägar jag bör följa, vilka röster i mitt huvud jag ska lyssna på?
Hur ska man veta?
Jag har alltid välkommnat misstag, sett varje gång jag valt fel som en villoväg som ledde in mig på något nytt i livet. Men någon jävla gång skulle det vara helt okej att välja rätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar