eh. Darling dearest, come join me in despair.

Jag ska bryta vanor, det har jag fått i uppgift av min psykolog. Det är svårt, det är jobbigt, men jag måste försöka. Kalla det gärna ett experiment.

Jag vet inte riktigt hur jag ska klara av mitt liv, utåt sett så har jag koll. Absolut, koll har jag. Eller så inte. Varje dag så går en liten del av mig sönder, och jag försöker desperat laga mig själv, men jag vet inte hur jag ska göra. Men det ordnar sig, jag löser det på något sätt. Hoppas jag. Jag tappar kontrollen, men....Det kan jag ju inte visa åt folk. Nej. Absolut inte. Det är lättare så här.

Det blir bra.

Jag saknar Daniel, jag saknar hur jag mår då jag är med honom. Att han över huvud taget orkar vara med mig är ett mysterium, men jag ska bara tacka och bocka. Jag har tur som har honom, han...Han kan få någon bättre.

Tell me when I will feel alive again

Imorgon kväll så kommer världens bästa Thomas hit. Gud så fint det ska bli. Vi har itne träffats sen i Januari, och det är på tok för länge sen. Han är ju min absoult bästa vän! Eller, han och Olivia delar på den platsen. Hursomhaver, så ska det bli helt underbart skönt att Thomas kommer hit igen. Jag längtar.

Tisdag den 14 april så åker jag till England och världens underbaraste Daniel. Det ska också bli helt underbart. Det längtar jag också till. Massor.




Innerst inne så vill jag känna mig levande, inte gå i samla gamla spår dag ut och dag in. Nej, jag vill få den där levande känslan som jag fick då jag satt högst upp i London eye och hade hela London för mina fötter. Jag vill så gärna känna mig levande igen.