eh. Darling dearest, come join me in despair.

Jag ska bryta vanor, det har jag fått i uppgift av min psykolog. Det är svårt, det är jobbigt, men jag måste försöka. Kalla det gärna ett experiment.

Jag vet inte riktigt hur jag ska klara av mitt liv, utåt sett så har jag koll. Absolut, koll har jag. Eller så inte. Varje dag så går en liten del av mig sönder, och jag försöker desperat laga mig själv, men jag vet inte hur jag ska göra. Men det ordnar sig, jag löser det på något sätt. Hoppas jag. Jag tappar kontrollen, men....Det kan jag ju inte visa åt folk. Nej. Absolut inte. Det är lättare så här.

Det blir bra.

Jag saknar Daniel, jag saknar hur jag mår då jag är med honom. Att han över huvud taget orkar vara med mig är ett mysterium, men jag ska bara tacka och bocka. Jag har tur som har honom, han...Han kan få någon bättre.