Verkligheten skrämmer mig. Att kallduschas av verkligheten. Det skrämmer mig.
Jag är en drömmare. Jag lever i en värld av fantasier och drömmar som då och då övergår i verklighet. Men i drömmarnas värld känner jag mig säker, trygg. Där bestämmer jag utgången av handlingar begådda av mig själv och andra. Där kan allt vara som jag vill att det ska vara. Men utanför drömmarna måste jag foga mig efter verklighetens vassa kanter, och mer än en gång har jag fått en kant instucken i sidan. Det är lika obehagligt varje gång.
Låt mig drömma. Drömma mig bort till mitt hjärtas åtrådda verklighet. Låt mig drömma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar