Hejdå!

Nejmen Hejdå allihopa.

Nu åker jag snart. Om 54 timmar sitter jag på planet mot Köpenhamn och en 18 dagars semester hemifrån som ska bli mer underbar än jag kan beskriva med ord. Alla demoner, alla problem, allt det dåliga tänker jag lämna här hemma och nu ska jag vara glad. I 18 dagar ska jag vara lycklig. Det känns bra.


En vecka i Köpenhamn med Thomas som jag saknar något så otroligt. Massa bra! Mamma är en klok kvinna som föreslog att jag skulle åka dit. Och Thomas och hans mamma är underbara människor som tar emot mig med öppna armar, där är jag alltid välkommen. Det vet jag. Thomas är en sådan vän som alla förtjänar att ha, och som jag faktiskt har. Han har aldrig dömt mig, han har aldrig velat att jag ska förändra mig. Nej, han vill att jag ska vara precis som jag är.

Sedan 9 dagar med Daniel, kärlek, i England. Vem kunde ana att man kunde sakna någon så enormt? Doften av honom på min kudde har försvunnit, men jag minns hur söt han var då han sov där. Hur underbart det var att vakna brevid honom. Att ha honom nära. Nej vet ni vad, jag vet hur kärlek känns. Fjärilar-i-magen kärlek. Dom 9 dagarna kommer att vara underbara. Synd att det kommer att ta slut bara. Men det ska jag inte tänka på då jag är där, nej inte alls. Jag ska njuta av varje sekund! Jag ska låta mig själv vara lycklig, och inte sätta käppar i hjulen som jag har en tendens att göra. Långdistans är jobbigt, men värt varje minut av saknad. Han är värd det, för han är det finaste jag har.

Sen tillbaka till Köpenhamn för en natt där, och sedan en hel dags resande med mycket väntande på flygplaster för att sedan hamna här hemma igen. Jag kan inte påstå att jag längtar speciellt mycket tills dess. Nej, jag kommer nog inte att vilja åka hem igen. Men det måste jag ju.



Ha ett bra lov, för det ska jag definitivt ha!

Sova, jul och längtan

Hejsan alla ni som läser min blogg. Antalet uppskattas till 4 personer. Japp. Hej på er. -Glad gubbe-



Idag har jag gjort noll och inget. På grund av trötthet. Nu har jag slutat ta min sömnmedecin. Abstinens symptom suger. Sömnlöshet är ett av dom. Vilket otroligt dåligt abstinens symptom tycker jag, eftersom jag tog medecinen för att bota sömnlöshet. Skit kasst på gränsen till oförskämt. Mycket missnöjd Amanda. Jag har iofs fått 10 tabletter till för att ta i nödfall. Men doktorn var mycket noga med att påpeka att jag INTE borde ta dom om jag inte ABSOLUT måste. Det resulterade i 3 timmars sömn i natt. Jippi. Mamma och pappa sa dock åt mig att ta ett i fredags då jag hade varit vaken i 42 timmar och inte kunde stå upp för att jag var så utmattad.

Jag HATAR sömnlöshet. Ja, caps lock var nödvändigt där. Jag tycker inte synd om mig själv egentligen. Men fy fan vad less jag blir. Man blir ju fan knäpp av att ligga i sängen natt efter natt och inte kunna sova oavsett hur trött man är. Men det finns ju dom som har det värre. Så klaga borde jag inte, men det gör jag ändå. Det är ju ett typiskt I-lands problem, att inte kunna sova. Jag menar, i afrika så dör folk av aids och svält och andra mindre kul saker. Men nu är det så att jag bor i ett I-land och jag kan inte sova. Så jag klagar på det ändå!

Julen kommer närmare med stormsteg och jag har massa saker att fixa innan julafton. Men det löser sig det också. Juletider, jippihej. Eller så inte. Det är bitter ljuvt med jul. Och så fort den är över så åker jag. Jag längtar så enormt. Jag kommer att få en lite drygt vecka med Thomas en av mina bästa vänner i denna värld och 9 dagar med min underbara pojkvän. Ja, det kunde ju lätt vara värre. Jag LÄNGTAR.


Puss på er. Och så får nu ju gärna lämna en liten kommentar om vad ni vill. Ett hej eller vad ni ska göra på nyår eller vilken färg ni har på strumporna just nu. Vad som helst. Puss hej så länge.

Dagens

Blåsten är ju underbar. Eller så inte. Då jag väntade på bussen på väg hem från Olivia ikväll så höll jag på att blåsa iväg. Det var inte det minsta kul. Fy farao. Vad skönt det ska bli att åka härifrån.

På tal om något helt annat.

"I must have done something right
To deserve you in my life
I must have done something right along the way"

Mycket fint tycker jag. Och så känner jag. Fast jag tror ju inte riktigt att jag någonsin har gjort något rätt. Men kanske, kanske har jag det. Jag har ju några underbara människor i mitt liv. Jag har haft tur med dom människorna. Riktigt tur. Japp.

Jag lyssnar på livets musik

Jag vaknar tidigt. Varje morgon. Idag vakande jag klockan 5 på morgonen, kunde inte somna om förrän halv 7. Det är jobbigt. Palla det säger jag bara. Imorgon är det måndag och måndag betyder skola. Det inger obehagskänslor i magregionen. Inte bra. Sista veckan i skolan, och jag ska satsa. Just nu skriver jag på min del av debatten. Sen ska jag pilla på min engelska uppgift och min textkommunikations uppgift. Texten först, engelskan sen för den ska ju lämnas in senare. Sen ska jag även jobba på min mediekommunikationsuppgift som ska in nu i veckan. Det här ordnar sig. Japp det gör det. (Jag är inte stressad alls. Nej, inte jag inte. Nope.)


Suck och dubbelsuck. Men allt ordnar sig i slutändan. Alla lögner sagda till en själv, alla ord utan betydelse kommer att spolas bort med tidvattnet som alltid kommer. Allt blir bra. Det måste jag försöka tro på.

Sju stjärnor i en stjärnsmäll

Nu är det bokat och klart. Köpenhamn och Thomas på nyår! Underbart! Sedan bär det av mot England och Daniel. Dubbelundebart!

I 18 underbara dagar ska jag vara borta från Luleå och allt som spökar här. I 18 dagar ska jag få slippa allt. UNDERBART var ordet. Versaler oja.


Underbart! Hem kommer jag den 15 januari. Åker gör jag den 29 december. Underbartunderbartunderbart.

Jag längtar. Ska bli, just det, underbart!

Tiden läker alla sår. Var det inte så?

Idag var jag i skolan. Hela dagen. Ingen bedrift enligt de flesta, men för mig är det en bedrift. Jag var inte sen, jag gick inte hem tidigare. Jag var där hela dagen. Bra jobbat Amanda.


Lunchen blev äten med Cornelia, Oskar och David på ett mycket tomt bryggeriet. Det var trevligt tycker jag.

Kallt var det idag, minus massa grader. Men det var helt okej. Kyla är ju bara kyla liksom, det kan inte skada en på samma sätt som människor kan. Därför gillar jag kyla, jag kan kontrollera dess påverkan på mig. Människor däremot, dom kan jag inte kontrollera. Människor jag gett mitt hjärta åt kan sticka in dolken hårt och vrida om, hänsynslöst. Det gör lika ont varje gång. Ännu ett hinder i livets framfart, över det ska jag. Frågan är bara hur länge det tar. Tiden får utvisa, precis som alltid. Tiden läker alla sår, tiden gör allt bra igen. Visst gör den?

Kyla, skola och jul

Idag är det kallt. Jag gillar då det är kallt, då fingrarna blir stela och näsan blir kall. Det tycker jag om. Då stjärnorna lyser starkt och natten luktar så friskt och gott, ja då trivs jag.

Jag trivs väl sisådär med livet just nu. Det känns allmänt tungt. Men det klarar jag. Skolan ska tas itu med. Frippe ska hjälpa mig, vi ska organisera och göra en lista och prata med lärare och liknande. Det blir nog bra. Det här klarar jag. Det gör jag.

Julen är på gång också. Bittert tycker jag. Lov är ju underbart, men julen i sig. Överskattat tycker jag. Hepp. Men julen kommer varje år, denna jul ska jag försöka njuta av. Jag har inte njutit av julen på många år. Denna hoppas jag ska bli bra. Min morbror kommer hem tror jag. Det känns bra, han är underbar. Nu bor han utanför västerås, det är inte bra. Inte bra alls. Träffar han på tok för sällan.


Eh. Ja. Det var det.

Lahalalala

Idag snöar det. Då var dagens uppdatering gjord. Det känns ju bra för alla inblandade. Viss gör det?