Idag var jag i skolan. Hela dagen. Ingen bedrift enligt de flesta, men för mig är det en bedrift. Jag var inte sen, jag gick inte hem tidigare. Jag var där hela dagen. Bra jobbat Amanda.
Lunchen blev äten med Cornelia, Oskar och David på ett mycket tomt bryggeriet. Det var trevligt tycker jag.
Kallt var det idag, minus massa grader. Men det var helt okej. Kyla är ju bara kyla liksom, det kan inte skada en på samma sätt som människor kan. Därför gillar jag kyla, jag kan kontrollera dess påverkan på mig. Människor däremot, dom kan jag inte kontrollera. Människor jag gett mitt hjärta åt kan sticka in dolken hårt och vrida om, hänsynslöst. Det gör lika ont varje gång. Ännu ett hinder i livets framfart, över det ska jag. Frågan är bara hur länge det tar. Tiden får utvisa, precis som alltid. Tiden läker alla sår, tiden gör allt bra igen. Visst gör den?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Din presentation av dig själv är väldigt fin. Dessutom är det rätt underhållande att läsa det du skriver. (:
Igår var det runt minus 16 grader ute och idag inte ens tio minusgrader, men idag stelnade benen och det stack som bara den när jag gick den lilla promenaden från busshållplatsen och hem! Löjligt att det kan vara så. Men det var fint idag annars. :)
Din blogg är rolig att läsa förresten. :D
Skicka en kommentar