Livets rytm, en melodi att drömma om

Jag vill dansa till livets melodi med skrattet bubblandes i halsen. Jag vill fångas av livets ofrånkomliga rytm. Men just nu känns det så otroligt avlägset. Det känns så långt borta, ouppnåeligt nästan.

Jag vill inte ta itu med allt jag måste ta itu med, jag vill att det bara ska fixas av sig självt. Men det kommer det ju inte att göra, inget i livet är gratis. Allt som är värt att ha måste man jobba för. Det är ju lite jobbigt så där, men det känns bättre då man får det man vill ha om man vet att man jobbat hårt för att få det? Ja, så måste det vara, anledningen till att man måste jobba så förbannat för att något ska gå som man vill. För att något någon gång ska gå bra.


Jag orkar inte, men jobba för det ska jag göra ändå. Det är det enda alternativet.