Vaje dag som går försvinner det längre och längre bort. Ju mer jag försöker fånga det, desto mer svåråtkomligt blir det. Vad ska man göra då allt blir suddigt och den verklighet du altid vetat om försvinner framför dig, och du kan inte göra annat än att se på?
Nej, detta ska inte bli något långt djup filosofiskt inlägg. Detta ska bli ett kort inlägg, (i princip) utan filosofiska inslag.
Jag ska nu ta tag i saker och ting, eller jag ska åtminstone försöka.
Som sagt, allt blir bra i slutändan. Det är ju vad vi alla hoppas på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar