Frågan oftast ställd

Varför?


Jag söker så desperat efter svaret på den frågan.

Min insida

vi är i våran egna lilla värld mellan verkligheterna
den högljudda tystnaden griper tag i mig

låt oss tillsammans kämpa mot tystnaden
jag kan vara buller och du kan vara bång

jag kan hålla din hand och hindra dig från
att falla från världens kant tillsammans kan

vi mota bort tystnaden vi kan få tystnaden
som är så högljudd att ge vika vi kan det

som är så svårt vi kan hand i hand försätta
sten vi kan dansa oss igenom detta vi kan

kämpa mot den högljudda tystnaden så
som ingen annan tidigare gjort


______________________________________________


jag visste inte vad jag gjorde
gjorde så fruktansvärt fel
fel som inte går att ta tillbaka
tillbaka till tiden
tiden då
då jag
jag visste inte vad jag gjorde
gjorde så fruktansvärt fel
fel som inte går att ta tillbaka
tillbaka till tiden
tiden då
då jag
jag tog steget


_____________________________________________



i feel like a kite held by a 3 year old on the beach a summer day in june
it feels like it’s a saturday
not that the day matters
but a saturday none the less

i feel tulip pink grass green and sunshine yellow
i feel for once

intensely glorified the sea burst out in a laugh
i laugh with it as i let the wind catch me
tulip pink my lips whisper in the wind
no one there to hear my words
but
they travel distances further than my imagination can comprehend
they travel with the wind to ears so eager to hear them



tulip pink you say like the words leave a bitter taste in your mouth
i wanted you to love it
your ears wasn’t the right ones for my carefully chosen words

_________________________________________________________



Dikter är mer personligt än något annat. I alla fall så är det så för mig. Här är det, en liten bit av mig. Skratta eller gråta, vet inte riktigt vad jag ska göra. Men just ikväll mår jag nog inte så bra.

Uppfriskande

Idag efter skolan, som blev kortare än vanligt på grund av en sjuk lärare, så gjorde jag något så uppfriskande som att mysa med Evelina. Vi tog oss en välbehövd fika på Kondis (ni vet, fiket bakom shopping), en fika som var long over due. Hon och jag har inte umgåtts bara vi på väldigt länge. Under nyss nämda fika så gjorde vi något ENORMT uppfriskande. Vi klagade, i positiv anda! Det var underbart! Tacka vet jag Ewe. Utan henne hade ju dagarna inte varit hälften så roliga.

Sen övningskörde jag till Sävast där hon så passande bor och lämnade av henne.

Bra slut på en mysig eftermiddag med Ewe. Puss på henne! <3

Engelskatal

Nu är det klart. Tre härligt långa sidor blev det. Tacka vet jag ingen tidsgräns. Det är underbart ibland tycker jag, att inte behöva trycka ihop tankar och åsikter inom ett visst antal minuter. Nöjd med mitt tal är vad jag är, i alla fall i skrivande stund. Annat kommer det att låta imorgon då det är dags att framföra talet i fråga.

Här är en smaskig smakbit av mitt tal:

"Ethics and moral are two major factors in the ongoing debate about doctor assisted suicide being right or wrong. One can only decide if it’s right or wrong themselves, as personal opinion is subjective and no right or wrong can apply. "

Hehåjaja.

Inte långt

Vaje dag som går försvinner det längre och längre bort. Ju mer jag försöker fånga det, desto mer svåråtkomligt blir det. Vad ska man göra då allt blir suddigt och den verklighet du altid vetat om försvinner framför dig, och du kan inte göra annat än att se på?

Nej, detta ska inte bli något långt djup filosofiskt inlägg. Detta ska bli ett kort inlägg, (i princip) utan filosofiska inslag.

Jag ska nu ta tag i saker och ting, eller jag ska åtminstone försöka.

Som sagt, allt blir bra i slutändan. Det är ju vad vi alla hoppas på.