Min insida

vi är i våran egna lilla värld mellan verkligheterna
den högljudda tystnaden griper tag i mig

låt oss tillsammans kämpa mot tystnaden
jag kan vara buller och du kan vara bång

jag kan hålla din hand och hindra dig från
att falla från världens kant tillsammans kan

vi mota bort tystnaden vi kan få tystnaden
som är så högljudd att ge vika vi kan det

som är så svårt vi kan hand i hand försätta
sten vi kan dansa oss igenom detta vi kan

kämpa mot den högljudda tystnaden så
som ingen annan tidigare gjort


______________________________________________


jag visste inte vad jag gjorde
gjorde så fruktansvärt fel
fel som inte går att ta tillbaka
tillbaka till tiden
tiden då
då jag
jag visste inte vad jag gjorde
gjorde så fruktansvärt fel
fel som inte går att ta tillbaka
tillbaka till tiden
tiden då
då jag
jag tog steget


_____________________________________________



i feel like a kite held by a 3 year old on the beach a summer day in june
it feels like it’s a saturday
not that the day matters
but a saturday none the less

i feel tulip pink grass green and sunshine yellow
i feel for once

intensely glorified the sea burst out in a laugh
i laugh with it as i let the wind catch me
tulip pink my lips whisper in the wind
no one there to hear my words
but
they travel distances further than my imagination can comprehend
they travel with the wind to ears so eager to hear them



tulip pink you say like the words leave a bitter taste in your mouth
i wanted you to love it
your ears wasn’t the right ones for my carefully chosen words

_________________________________________________________



Dikter är mer personligt än något annat. I alla fall så är det så för mig. Här är det, en liten bit av mig. Skratta eller gråta, vet inte riktigt vad jag ska göra. Men just ikväll mår jag nog inte så bra.