Jag lovade mig själv. Jag gjorde det. Men du gör det så svårt för mig att stå emot. Jag försöker fixa den fuckade seratonin nivån i min hjärna, men går det? Nej. Jag tror inte det. Kemiska obalanser suger.
Mamma vill att de ska kolla om jag har något fel på min köldkörtel, de vill inte de göra. Big shocker there, eller så inte.
Varje natt vaknar jag upp av mina mardrömmar, obehagligare för varje gång. Men nu är jag i alla fal van vid dem. Nu behöver jag inte två timmar för att lugna ner mig. Nu vet jag att det bara är på låtsas.
Hur lång tid ska det ta? Jag har redan gett det 6 år av mitt liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar