Idag är imorgon igår, hur ska jag klara detta?

Idag lossnade en bit av mitt hjärta igen. Igen. Och igen. Jag vet inte riktigt när och hur, men lossnat har det. Jag orkar snart inte laga mig själv. Jag är så otroligt nära att ge upp. Det kommer ju aldrig att bli bra, så då kan jag ju lika gärna strunta i det. Eller?

Varför ska jag leva så här, det gör ju så ont. Trasig Amanda. Här sitter jag i mitt rum, ensam, trasig. Ingen behöver veta. Det blir bra, det är så enkelt men samtidigt så svårt. Det trasiga kan lagas så lätt, eller svårt, beror på vilken väg man väljer. Jag kanske gör allt mer komplicerat än vad det behöver vara. Jag har ju blivit tillsagd förut att jag gör allt mer komlicerat än vad det behöver vara, för att jag tänker för mycket.

Men jag kan INTE stänga av mitt huvud, det är kanske det som är problemet. Det är kanske där det felar.

Jag vet varken ut eller in och jag vill fly verkligheten.

Jag tänker gå på en promenad. Nu. Jag kan inte vara ensam hemma just nu, utomhus låter bättre.

Godmorgon...

...jag har inte sovit i natt.

Jag är trött. Jag orkar inte. Jag vill ge upp nu.

eh. Darling dearest, come join me in despair.

Jag ska bryta vanor, det har jag fått i uppgift av min psykolog. Det är svårt, det är jobbigt, men jag måste försöka. Kalla det gärna ett experiment.

Jag vet inte riktigt hur jag ska klara av mitt liv, utåt sett så har jag koll. Absolut, koll har jag. Eller så inte. Varje dag så går en liten del av mig sönder, och jag försöker desperat laga mig själv, men jag vet inte hur jag ska göra. Men det ordnar sig, jag löser det på något sätt. Hoppas jag. Jag tappar kontrollen, men....Det kan jag ju inte visa åt folk. Nej. Absolut inte. Det är lättare så här.

Det blir bra.

Jag saknar Daniel, jag saknar hur jag mår då jag är med honom. Att han över huvud taget orkar vara med mig är ett mysterium, men jag ska bara tacka och bocka. Jag har tur som har honom, han...Han kan få någon bättre.

Tell me when I will feel alive again

Imorgon kväll så kommer världens bästa Thomas hit. Gud så fint det ska bli. Vi har itne träffats sen i Januari, och det är på tok för länge sen. Han är ju min absoult bästa vän! Eller, han och Olivia delar på den platsen. Hursomhaver, så ska det bli helt underbart skönt att Thomas kommer hit igen. Jag längtar.

Tisdag den 14 april så åker jag till England och världens underbaraste Daniel. Det ska också bli helt underbart. Det längtar jag också till. Massor.




Innerst inne så vill jag känna mig levande, inte gå i samla gamla spår dag ut och dag in. Nej, jag vill få den där levande känslan som jag fick då jag satt högst upp i London eye och hade hela London för mina fötter. Jag vill så gärna känna mig levande igen.

I stand no chance at all

Please sleep my darling, sleep.

You cry for inspiration, never reaches ears on distant stars.

And every night our lonely planet slides across the universe, and I wont pretend I understand.

Please sleep my darling, sleep.

Your death by information wont disturbe the peace on distant stars.


___________________________________________________________________________


Jag gillar förändringar, absolut det gör jag. Men det skrämmer mig också. Saker som förändras är oförutsägbara, no doubt about it. Jag är inte så bra på att hantera förändringar även om dom är välkommna.


Jag ska grubbla lite nu. Och sakna, ja jag ska sakna några få utvalda.

I listen to you talk but talk is cheap

Ibland så undrar jag hur det blev så här. Varför saker utvecklade sig till den stora röra jag idag lever i.

Desperat försöker jag trassla mig ur detta spindelnät av omöjligheter likt en fågelunge som försöker lämna boet. Jag börjar i en ände och kommer aldrig till slutet, utan jag vandrar in på villovägar lika oförståeliga och skrämmande som början på tråden. Den splittras i avgreningar jag inte ens visste fanns.

Jag vill inte längre vara så här. Jag vill bli mig igen. Men det är så svårt. Hur ska jag veta vilka vägar jag bör följa, vilka röster i mitt huvud jag ska lyssna på?

Hur ska man veta?

Jag har alltid välkommnat misstag, sett varje gång jag valt fel som en villoväg som ledde in mig på något nytt i livet. Men någon jävla gång skulle det vara helt okej att välja rätt.

Jag kan inte

Jag tappar kontrollen, jag försöker verkligen. Schemalägga, skriva upp, planera, fixa ordna dona. Men jag kan inte.

Allt är kaos, jag är kaos. Jag försöker för alla andras skull att bli bättre. Men det går inte. Jag kan inte.

Jag måste.


Jag....Jag kan inte.


Nu ger jag upp.