fredag 3 oktober 2008

Ge vika = svag?

Du kan smyga som ingen annan, dina fotsteg är ohörbara och varje gång du kommer blir jag lika överraskad. Hela din närhet får mig att ge vika likt vattenytan som böjer sig för en båts framfart. Min existens upphör för den stund du är hos mig, för den stund du tar över. Jag är chanslös, du är för stark. Jag är din, du förgör mig sakta, så sakta. Tiden sätter sina spår. Du har varit hos mig i fem år. Fem långa år. Jag känner viss trygghet i dig, men samtidigt föraktar jag dig. Jag hatar dig. Jag avskyr dig. Jag älskar dig.



Undrar när du kommer nästa gång. Du vet var jag är. Du hittar mig alltid.

2 kommentarer:

Evelina sa...

Förjävligt vacker text! Jag undrar vad/vem du skriver om.

Kungen, läraren med ett omtänksamt hjärta! sa...

Håller med, mycket vackert!