Oj oj. Nu faller allt ihop. Korthuset jag så omsorgsfullt har byggt upp fångades av en vindpust och nu dalar allt ner. Jag måste bygga upp det igen. Må så vara att mitt korthus har varit brokigt och inte särskilt vackert, men det stod där. Jag har inte energin att bygga upp det igen.Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Varför gör jag så här? Varför slutar jag bara inte? Varför? Hur kunde det gå så här långt?
Jag vill vara positiv. Jag vill skratta och vara uppåt hela tiden. Men det går bara inte. Jag kan inte. Jag kan inte vara den jag vill vara. Jag vill inte vara mig längre. Det måste få ett slut snart. Situationen är inte hållbar längre, det funkar bara inte.
Jag, jag vet inte längre. Jag är så trött. Nu ger jag snart upp. Jag vill inte ge upp, men jag orkar inte längre. Det är bara för mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
De märks på människor som försöker. Dom lever.
Skicka en kommentar