Ork måsten och coca-cola

Det är svårt, svårt att vara ung idag. Man blir inte tagen på allvar. Om man inte orkar göra läxorna i tid, då är man lat. Alternativt obrydd. Jag är inte lat eller obrydd om mitt skolarbete. Tvärtom, jag bryr mig otroligt mycket. Men då andra aspekter i ens liv påverkar så mycket att energin och orken inte räcker till. Ja, vad gör man då? Då demoner gräver in sina klor i själen och vägrar släppa taget, då viktiga saker som sömn tas bort ifrån en. Vad gör man då? Vad gör man då fasaden spricker och det starkaste limmet i världen inte kan hålla ihop den? Vad gör man då allt går i superspeed och du själv hålls fast i slowmotion? Det är så lätt att ge upp. Det är så skönt att ge upp. Ge upp.

Kämpa är ett annat alternativ. Jag tror jag ska försöka med det. Jag orkar inte. Men jag ska, jag måste. Dessa måsten. Måsten driver mig till vansinne, men jag måste.


Nu ska jag ta mig ett glas coca-cola.





Speciellt tack till min mentor Britta. Vem kunde ana att man kunde anförtro sig åt en lärare.

Ett tack nummer 2 går ut till Rickard aka Kungen. Utan dig hade skolan inte varit densamma. Du är verkligen uppskattad av inte bara mig, utan även av mina klasskamrater också. Vi diggar dig helt enkelt.