Känslan med stort k

Kärlek.

Det är ju underbart.

Hur det upfyller en och får varenda cell i din kropp att slå volter. Fjärilarna i magen känns ju inte helt fel. Man fnittrar också. Det är bra. Man känner sig bra. Allt är bra då man är kär. Även om kärlek kan göra en otroligt ledsen, även om kärlek kan bryta ned en totalt, så är kärlek underbart. Det är en av dom starkaste känslorna man kan känna. Hur en annan person kan fånga ens hjärta och med en blick eller ett fåtal ord kan få en att smälta. Jag må låta som en tonårig tjej med drömmar större än universum(nu är det ju så att jag är en tonårig tjej med drömmar större än universum, men det spelar ju ingen roll), men är det något fel med det? Det är då man slutar drömma, då fjärilarna lämmnar en, det är då man ska vara rädd. Man ska inte vara rädd för att älska helhjärtat. Man ska inte vara rädd för att vara naiv. Man ska vara rädd för att förlora naiviteten.



Jag är kär. På riktigt tror jag. Kan verka konstigt med tanke på att jag aldrig har träffat honom. Men det bryr jag mig inte om. Folk får ha sina åsikter, dom berör mig inte alls. Det känns bra. Men lite jobbigt är det ju. Men jag tror att jag kanske har hittat någon som inte dömer mig för den jag är eller vad jag gör. Ja, han är för bra för mig, men det tycker inte han. Han gillar mig för mig. Han är kär i mig för att jag är jag. Inte kan jag önska mer än det?




Han är söt. Han är speciell. Jag får se hur det går. Drömmer gör jag. Hoppas gör jag ännu mer. Jag ska våga chansa.




Hoppas att ni som läser bloggen också är kära, jag vill unna er den känslan. Alla förtjänar att få vara kär, och fyllas av kärleken.

Och just ja, jag skulle tycka att det vore jätte kul om ni lämnade en kommentar om allt eller inget. Jag gillar att höra från folk, som jag både känner och inte känner. Ett litet hej skulle vara kul liksom.